Ämneshandledning 11/3-10

Sammanställt av grupp 7a

Under dagens handledning var det fokus på fotosyntesen. Detta var väldigt bra för vår grupp eftersom vi vill ha fotosyntesen som utgångspunkt under våra lärandetillfällen i förskola och skola. Vi hade en del funderingar kring ämnet innan handledningen och dessa fick vi svar på.

Handledaren berättade även att fotosyntesen inkluderar olika organismer som växter, alger och algblomning. De växter som ingår i fotosyntesen är blomväxter, träd, mossor, ormbunkar, barrträd med flera. Handledaren nämnde att alger kan benämnas med ett annat namn, nämligen protister. Algblomningen består av blågröna bakterier och även dem ingår i fotosyntesen. Fotosyntesen sker därmed på land och i det övre havsskiktet.

Vi fick också ta del av hur processen kan betecknas som i tidslinje. Det ser ut på följande sätt:

Koldioxid + H₂O --------(Solenergi, klorofyll)-------> druvsocker + syre

Vi anser att handledningen idag har varit bra på grund av att vi har fått en djupare förståelse för vad fotosyntesen innebär och hur vi ska gå vidare med att hitta fakta. Dagens handledning har bidragit till att vi fått idéer kring hur vi kan lägga upp lärandetillfällena för eleverna i förskolan och skolan. Vi har också blivit mer säkra på vad fotosyntesen innebär på ett lite mer djupare plan. Vi är mycket nöjda efter dagens handledning.

Inför handledning 11 mars

Sammanställt av grupp 7a

Vi har fortfarande svårt att veta vart vi ska avgränsa oss angående våra ämneskunskaper kring solen. Området är väldigt stort och det känns svårt att hinna med att fördjupa sig inom alla delar på så kort tid. Men vi känner ändå att vi har kommit en bra bit på vägen när det gäller ämneskunskaperna.

Vi har gjort en tankekarta kring de områden som vi är intresserade av. Eftersom vi tänkt fokusera på fotosyntesen vid lärandetillfällena i förskolan och skolan vill vi vid detta handledningstillfälle veta mer om fotosyntesen. Saker vi ska ta reda på gällande fotosyntesen är; hur fotosyntesen fungerar, vad står begreppet fotosyntes för? hur ser processen från solen till växterna ut?

SOHO och SDO

Solar heliospheric observatory (SOHO)

Den 2 december 1995 sköts rymdsonden Solar heliospheric observatory (SOHO) upp i rymden. SOHO har tolv instrument och är därmed den mest avancerade solrymdssonden sedan Skylab i mitten av sjuttiotalet. Ombord SOHO finns tre instrument för studier av solens inre, sex instrument för studier av solens korona (solens lysande ”atmosfär”). Det finns också tre instrument för studier av solvinden. Med hjälp av dessa instrument kan forskare studera orsaken till ett solfenomen under ytan. De kan utforska hur solfenomenet utbreder sig genom koronan för att sedan nå fram till jorden. Detta kan ge forskarna en bild över hur det påverkar förhållanden i jordens atmosfär men också på teknologiska system. Med hjälp av SOHO kan alltså forskarna studera hela kedjan av händelser som har sin utgångspunkt i solen.

Läs gärna vidare på NASAS hemsida för ytterligare information om Solar Heliospheric observatory (SOHO).
http://sohowww.nascom.nasa.gov/about/about.html

Referens: Lundstedt, H. (2004). Solen – klimatet – människan. Svenska sällskapet för antropologi och geografi: Stockholm.

Solar dynamic observatoty (SDO)

Den 10 februari i år skickades ännu en rymdsond upp till rymden, solar dynamic observatory. Den skall hjälpa forskarna att observera och analysera solens beteende ytterligare. SDO kommer att bidra till att forskarna får en större inblick i solens påverkan på jorden genom att studera dess atmosfär. NASA beskriver att SDO kommer att hjälpa dem att förstå varför och hur solens magnetiska fält förändras. Den fotograferar även bilder av solen som sedan sänds tillbaka till jorden. SDO kommer även att utforska de aktiviteter på solen som kan störa GPS- kommunikation, orsaka fel på elnät och sätta satelliter ur funktion.

För att läsa vidare om SDO kan ni gå in på NASAS hemsida.

http://www.nasa.gov/mission_pages/sdo/news/briefing-materials-20100209.html

Referens: http://sdo.gsfc.nasa.gov/

Elektromagnetisk strålning

Solen ser större ut än vad de övriga stjärnorna gör, men det är bara för att solen är den stjärna som ligger vår planet närmast. För att få en känsla av hur stor solen är kan man göra en liknelse vid att solens diameter är lika bred som 109 jordklot bredvid varandra. Om det fortfarande är svårt att tänka sig hur stor solen är kan jag göra ytterligare en liknelse och det är att solens volym rymmer en miljon jordklot. Detta kan verka oerhört stort, men det är så att vår sol inte är den största stjärnan som finns, utan det finns stjärnor som är otroligt mycket större, men det finns också stjärnor som är mindre än vår stjärna solen. Som sagt är solen vår närmaste stjärna, vilket innebär att det är just solen som ger jorden elektromagnetisk strålning som vi uppfattar som ljus, energi och värme (Rådbo, 1998). En fråga som uppstått när jag läst om detta är om solen varit ännu större, hur hade då den elektromagnetiska strålningen påverkat oss? En hypotes jag kan ställa till detta är att det antagligen skulle innebära att vår jord skulle bli så pass upphettad, vilket troligen gör att jorden brinner upp.

Det finns olika typer av elektromagnetisk strålning och för att du som läsare ska få en tydligare bild av den elektromagnetiska strålningen från solen har jag ritat upp en bild i Paint för att ge en tydligare bild där solens elektromagnetiska strålning jämförs med andra. Elektromagnetisk strålning är en vågrörelse som består av elektriska och magnetiska fält som utbreder sig i en viss riktning. Exempel på olika elektromagnetiska strålningar är radiovågor, mikrovågor, infrarött, synligt ljus, ultraviolett, röntgenstrålning och gammastrålning (Alphonce, 2001).

I figuren ovan som kan du på ett konkret sätt se hur de elektromagnetiska vågorna ändrar våglängd beroende på vilken strålning det är. Ju längre våglängder desto lägre energi avges. UV, så kallad ultraviolett strålning, synligt ljus och IR, så kallat infraröd strålning, uppstår framförallt med hjälp av solen. Av all den elektromagnetiska strålningen som finns är det endast det lilla strecket av synligt ljus som ögat kan uppfatta som något synligt. Det synliga ljuset är det vi uppfattar som färgspektrumet. Det andra kan vi inte uppfatta med hjälp av synen (NASA 2010).

Alphonce, Rune (red.) (2001). Fysik för gymnasieskolan. B. 2. uppl. Stockholm: Natur och Kultur

NASA (2010). Electromagnetic Spectrum – Introduction. Hämtad 2010-03-08 från “http://imagine.gsfc.nasa.gov/docs/science/know_l1/emspectrum.html”

Rådbo, Marie (1998). Runt i rymden: till alla frågvisa. Stockholm: Opal

Solens historia

Soldyrkare
Förr i tiden så tyckte människorna att solen påminde om elden, frågan blev då vem det var som höll elden vid liv. Människorna trodde först att det var en gud eller gudinna som fick solen att lysa. Många folkslag i hela världen har dyrkat solen eftersom de förstod att solen var viktig för människan, solguden/gudinnan blev viktig för folket. Exempelvis dyrkades solen av de tre mäktiga folkslagen i det gamla Amerika; mayaindianerna, inkafolket och aztekerna. (Newth, 1995)

Även i Europa dyrkade folket solen. I Danmark hittades en lämning efter de forntida soldyrkarna, den berömda solvagnen från Trundholm. Solvagnen är ca 3000 år gammal, den föreställer en häst som efter sig drar solskivan på hjul. Ett annat folkslag som också tänkte sig solen som en skiva dragen på en vagn var de gamla grekerna, detta folkslag dyrkade solguden Helios. År 300 f.kr. gjordes en staty till Helios ära, statyn är 30m hög och finns på ön Rhodos. Denna staty är ett av världens sju underverk, kolossen på Rhodos. Namnet på solen har vi förmodligen fått från romarna, de dyrkade solguden ”Sol Invictus” som betyder den oövervinnerliga solen. (Newth, 1995)

Stonehenge byggdes för 3500 – 4000 är sedan av Kelterna. Stonehenge är en ring av flera meter höga stenar och användes troligtvis för att studera solens, månens och stjärnornas rörelser på himlen. Tack vare Stonehenge kunde folket se vilken dag sommarsolståndet inträffade vilket var viktigt för folket som brukade jorden. Efter denna dag blir dagarna kortare och det går mot vinter, denna dag kallas också för midsommarafton. (Newth, 1995)

Solforskare
Omkring 500 f.kr. började de grekiska filosoferna att studera naturen på ett nytt sätt. De trodde inte att det var gudarna som gav upphov till det som skedde i naturen, de grekiska filosoferna ansåg istället att saker och ting kunde ske av sig självt. De menade att solen bestod av ett självlysande ämne och behövde därför ingen gud för att lysa. Filosoferna trodde också att solen var en lysande himlakropp, på ett dygn rörde sig vad de trodde var ett klot eller en skiva runt jorden. De flesta av filosoferna hävdade att solen var liten, ungefär som en vapensköld som svävade alldeles ovanför molnen. Allt det som människorna kunde se på himlen som solen, stjärnorna och månen rörde sig runt jorden, jorden befann sig alltså i universums centrum. Denna världsbild kallades för den geocentriska världsbilden, Aristoteles (384 – 322 f.kr.) var en av de främsta anhängarna till denna världsbild. Det fanns några filosofer som inte höll med om den geocentriska världsbilden, en av dem var Aristarchos (310 – 230 f.kr.). Han menade att det var solen som stod i centrum för universum och att alla planeter rörde sig runt solen. Han hävdade också att solen var mycket större än jorden. (Newth, 1995)

Inom astronomin gjordes inga större framsteg förrän år 1543 då Nikolaus Kopernikus (1473 – 1543) gav ut boken ”Om himlakroppars rörelse”. Kopernikus hävdade då att Aristoteles teori om att jorden var universums centrum var felaktig. Han menade att om solen låg i universums centrum skulle det bli enklare att förklara planeternas sicksackrörelser (varje år stannar planeterna Mars, Jupiter och Saturnus och rör sig en aning bakåt under några månader, sedan vänder de och rör sig framåt igen). Denna världsbild kallas för den heliocentriska världsbilden och betyder att solen är i centrum. Kopernikus bok satte fart på forskningen inom astronomin och alla möjliga sorters forskning. Hans upptäckt gjorde även solen intressant igen eftersom att den nu låg i universums centrum. (Newth, 1995)

Idag används ett hjälpmedel som de forntida astronomerna saknar, nämligen datorn. Med hjälp av datorn görs uträkningar som tidigare varit omöjliga, man fotograferar till exempel solen för att få fram ytterligare information. Det finns dock ett hjälpmedel som ännu inte har börjat användas; rymdsonder som kan flyga alldeles ovanför solens yta. Det finns bilder på nästan alla solsystemets planeter där man ser dem i närbild, men inte en enda på solen. Det finns en anledning till att man inte kunnat skicka en rymdsond nära solen, det är att solen är för het. För att detta ska kunna ske måste sonden tåla en temperatur som får de flesta metaller att smälta. (Newth, 1995)

Är det möjligt att konstruera ett föremål som inte skulle smälta när den kommer nära solen? Skulle den nya informationen i så fall skilja sig mycket från det forskare idag vet om solen? Det görs ju ständigt framsteg inom tekniken.

http://www.youtube.com/watch?v=BthDupBQXpQ

Referens
Newth, E. (1995). Solen – vår närmaste stjärna. Stockholm: BonnierCarlsen.

Seminarium - "Mål, bedömning och utvärdering" - 1/3 - 2010

Sammanställt av grupp 7

Anna-Stina Ahlrik (2010-03-01) sa att det är viktigt att barnen/eleverna har mål för att kunna komma vidare i sitt lärande. Har eleverna inga mål att sträva mot som arbetet ska leda till kommer barnen/eleverna eventuellt tappa intresset. Det är också betydelsefullt att bryta ner målen så pass att eleverna förstår vad det är de ska uppnå och att man som lärare i möjligaste mån försöker utgå från barnens intressen. Det är också centralt att nedbrytning av målen sker för att de ska kunna bli utvärderingsbara. Gruppen är enig om att det ute i verksamheten blir väsentligt, för en god konsensus, att arbetslaget kan vara överens om vilka mål man ska sträva mot och vad målen står för. Etikens inblandning går att diskutera inom flera innehållsområden både inom förskola och skola, till exempel då vilka mål vi som lärare har för barnen ute i tamburen. Vi har även tagit del av tankefiguren från myndigheten för skolutveckling (2008) och olika bedömnings och planeringssätt utifrån stencilerna som Ahlrik (2010-03-01) berörde.

Vi passar på att fånga dagen citat ”Det blir inte bättre för att grisen vägs flera gånger utan vad den matas med" (Johan Lidberg, 2010-03-01). Citatet får stå som en mycket bra symbol för elevernas lärande. Det spelar ingen roll hur mycket vi som lärare försöker testa barnet genom exempelvis prov om vi inte har gett barnet kunskaper för att klara det. För att kunna uppnå målen är det viktigt att visa hur eleverna ska kunna uppfylla dem på ett konkret sätt. Det är betydelsefullt att ge eleverna en kombination av teori och praktik för att eleverna ska kunna få ett samband av hur olika fenomen fungerar. Erfarenheter säger oss att det praktiska, det vill säga det som sker via de taktila sinnena, är den kunskap som förblir. Enligt Andersson (2008) handlar progression om att utgå ifrån det eleverna tidigare lärt sig och bygga vidare utifrån det. Det anser vi kan ses som en sammanfattning av förmiddagens föreläsningar. Även Sjöberg (2010) påpekar vikten i att ta vara på det eleverna är intresserade av. Det handlar inte om att göra önskelistor som eleverna får fylla i men vi ska ha elevernas intresse i tankarna när vi ska sätta upp mål i undervisningen.

Det handlar om att ge helheten och inte endast de olika delarna. Frågan är bara från vilket håll vi ska utgå från för att eleverna ska nå målen. Det faktum att eleverna börjar utifrån kunskapens användning i samhället är kanske en indikation på att som lärare starta upp skolans olikartade ämnesområden utifrån deras intresse. Det är också viktigt att ta hänsyn till vilken kunskapsnivå eleverna ligger på. Eleverna måste få utmaningar som utgår från den enskilde individen men inom det finns även en problematik då vi inte enbart har en elev. Det är av innebörd att inte lägga kunskapsnivån för lågt eller för högt, konsekvenserna blir produkt tror vi. Att hitta en jämvikt är det ultimata men för oss som lärare blir det en riktig utmaning.

Har läraren en bra relation till barnet och dess vårdnadshavare möjliggör det att tillsammans gå igenom de olika målen och gemensamt tolka dem, så även vårdnadshavaren kan hjälpa sitt barn. Eleven har ofta själv koll på vad han/hon kan och inte kan, därför är det bra att läraren får ge sin synpunkt på vad eleven måste arbeta mer med och att eleven får tillfälle att ge sin syn på saken. Vi vill hävda att det är viktigt att utgå från ett formativt bedömningssätt istället för ett summativt bedömningssätt. Har vi ett formativt bedömningssätt kan vi se processen och vi får en helhetsbedömning, har vi ett summativt bedömningssätt ser man bara till exempelvis prov och det blir endast produkt. Lidberg (2010-03-01) hänvisar till Katarina Kjellström som menar ”Att göra det viktigaste bedömbart, inte det enklaste mätbart till det viktigaste” och det anser vi får summera hur en bedömning av eleverna bör gå till och därmed avslutas dagens seminarie.

Referenser

Ahlrik, Anna-Stina. Högskolan i Skövde. För, kriteriefrågor, (2010-03-01).

Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap, helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.

Lidberg, Johan. Högskolan i Skövde. För, betyg och bedömning, (2010-03-01).

Myndigheten för skolutveckling. (2008). Naturorienterade ämnen – en samtalsguide om kunskap, arbetssätt och bedömning. Stockholm: Liber Distribution.

Sjöberg, S. (2010). Naturvetenskap som allmänbildning – en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.