Sammanställt av grupp 7a
”Fotosyntesen är antagligen den viktigaste kemiska processen på jorden.” (Sjöberg, 2010, s. 407)
Fotosyntes betyder ljussammansättning.
”Fotosyntesen är antagligen den viktigaste kemiska processen på jorden.” (Sjöberg, 2010, s. 407)
Fotosyntes betyder ljussammansättning.
http://www.naturskolan.lund.se/blad/blad64-klimat/naturskolebladet___nr_64.htm
Växterna kan producera sin egen energi (fotosyntesen) med hjälp av sol vatten och luft. Det är på detta sätt alla näringskedjor börjar. Solen är den huvudsakliga källan till allt liv. (Johansson, 1981)
Alla växter innehåller klorofyll. Med hjälp av solenergin kan klorofyllet omvandla koldioxid och vatten till stärkelse (näring) åt växten. I detta skede bildas också syre, vilket avges från bladen. Utan denna process kommer syret att ta slut. (Johansson, 1981)
Alla växter har fotosyntes, exempel på växter är träd, blommor, gräs och alger. En växt är en organism som inte har förmågan att förflytta sig, däremot kan de tillgodogöra sig vissa oorganiska ämnen. Växter är vanligen försedda med ett rotsystem, stjälk eller stam, blad och blomma. http://www-vaxten.slu.se/index2.html
Fotosyntesen fungerar endast med hjälp av solenergi. Energin i solljuset fångas upp av klorofyllfyllda celldelar som kallas kloroplaster. Solenergin gör så att klorofyllet kan omvandla koldioxid och vatten till glukos (kolhydrat/druvsocker) och syre. Glukosen ger i sin tur energi till hela trädet. Inuti bladen bildas stärkelse (stärkelse är en kolhydrat och finns i t.ex. potatis, pasta och ris) detta sker genom att en del av glukosen omvandlas till just stärkelse. Stärkelsen hålls kvar i bladet som en energireserv. För att trädet ska få näring så transporteras den största delen av glukosen som lösts upp i vatten genom bladnerverna, ut ur bladet och genom hela trädet. Den resterande glukosen tar sig till trädets rötter där den omvandlas till stärkelse. Det är denna stärkelse som under vintern är trädets näringsreserv, stärkelsen är också en näringsreserv inför vårens lövsprickning (knoppningen). Syret avges i luften genom klyvöppningar på bladets undersida.
http://www.sli.se/prodimages/00/media/FIL/69818.pdf
Fotosyntesen sker alltså i de gröna kloroplasterna på växten. För att koldioxiden ska kunna komma in i bladet finns små klyvöppningar på bladets undersida. In i bladet kommer koldioxid och ut ur bladet kommer syrgas. Växten tar även upp överflödigt vatten från marken via sina rötter och vädras ut genom klyvöppningarna. En riktigt varm sommardag behöver till exempel en stor björk flera hundra liter vatten.
Växterna kan producera sin egen energi (fotosyntesen) med hjälp av sol vatten och luft. Det är på detta sätt alla näringskedjor börjar. Solen är den huvudsakliga källan till allt liv. (Johansson, 1981)
Alla växter innehåller klorofyll. Med hjälp av solenergin kan klorofyllet omvandla koldioxid och vatten till stärkelse (näring) åt växten. I detta skede bildas också syre, vilket avges från bladen. Utan denna process kommer syret att ta slut. (Johansson, 1981)
Alla växter har fotosyntes, exempel på växter är träd, blommor, gräs och alger. En växt är en organism som inte har förmågan att förflytta sig, däremot kan de tillgodogöra sig vissa oorganiska ämnen. Växter är vanligen försedda med ett rotsystem, stjälk eller stam, blad och blomma. http://www-vaxten.slu.se/index2.html
Fotosyntesen fungerar endast med hjälp av solenergi. Energin i solljuset fångas upp av klorofyllfyllda celldelar som kallas kloroplaster. Solenergin gör så att klorofyllet kan omvandla koldioxid och vatten till glukos (kolhydrat/druvsocker) och syre. Glukosen ger i sin tur energi till hela trädet. Inuti bladen bildas stärkelse (stärkelse är en kolhydrat och finns i t.ex. potatis, pasta och ris) detta sker genom att en del av glukosen omvandlas till just stärkelse. Stärkelsen hålls kvar i bladet som en energireserv. För att trädet ska få näring så transporteras den största delen av glukosen som lösts upp i vatten genom bladnerverna, ut ur bladet och genom hela trädet. Den resterande glukosen tar sig till trädets rötter där den omvandlas till stärkelse. Det är denna stärkelse som under vintern är trädets näringsreserv, stärkelsen är också en näringsreserv inför vårens lövsprickning (knoppningen). Syret avges i luften genom klyvöppningar på bladets undersida.
http://www.sli.se/prodimages/00/media/FIL/69818.pdf
Fotosyntesen sker alltså i de gröna kloroplasterna på växten. För att koldioxiden ska kunna komma in i bladet finns små klyvöppningar på bladets undersida. In i bladet kommer koldioxid och ut ur bladet kommer syrgas. Växten tar även upp överflödigt vatten från marken via sina rötter och vädras ut genom klyvöppningarna. En riktigt varm sommardag behöver till exempel en stor björk flera hundra liter vatten.
Klyvöppningar
Bilderna är hämtade från google
En växt behöver koldioxid, vatten och solljus för att kunna tillverka syre. Samtidigt som detta sker bildas också druvsocker (glukos/kolhydrat). Druvsockret bygger upp bladen och stammen på växterna och även frukterna på träden. Växter sätter ihop druvsockermolekyler till stärkelse eller cellulosa. Cellulosan bygger bland annat upp stammen på ett träd. Växten använder druvsockret till att bilda stärkelse, alltså potatis, vete och rotfrukter.
Trädet har ett ledningssystem som gör att hela trädet får tillgång till socker. Det socker som bildas i bladen transporteras genom barken till trädets rötter, detta gör att även trädets rötter kan växa. För att trädets krona ska få vatten suger rötterna upp vatten som transporteras genom stammen och upp till kronan och sedan ut i bladen.
Fotosyntesreaktionen
Koldioxid + vatten + energi – > syrgas + druvsocker
6CO2 + 6H2O + energi (solljus) – > 6O2 + C6H12O6
Cellandningsreaktionen
Syre + druvsocker – -> koldioxid + vatten + energi
6O2 + C6H12O6 – -> 6CO2 + 6H2O + energi
Fotosyntesens motsats är cellandningen. Växterna utsöndrar syrgas och druvsocker som människor och djur behöver.
http://www.human-academy.com/vetenskaper/naturvetenskap/Fotosyntesen.asp
Referenser
Johansson, S. (1981). Lätt att hitta – Runt i naturen. Sveriges Utbildningsradios förlag AB.
Sjöberg, S. (2010). Naturvetenskap som allmänbildning – en kritisk ämnesdidaktik. Lund: Studentlitteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar